Arne Larsson - SE19237/2014, Lykkefunds Twilight Time Chipnr: 985170002970004

tisdag, april 22, 2014

Du försvann alldeles för fort

2-1-2013-02-21 14-58-023
Jöns
2012-11-14 -- 2014-04-17

Älskade lilla Jöns, du fanns hos oss, en alldeles för kort tid. Du kom till oss när du var tio veckor, och var vår lilla  solstråle. Du fick ett tufft första år, då Pelle uppfostrade dig alldeles för hårt. Men ändå var ditt hjärta så stort så stort. Om Agnes vaknade på natten och kom till oss, var du så orolig för henne, och ville kolla att allt var bra. Du låg på min kudde och somnade nära nära, varje kväll. Och du höll mig sällskap i skogen. Under sista månaden sprang du lös och du följde mig tätt i spåren.

Och plötsligt finns du inte längre hos oss…
Det gick så fort, du trillade, och skrek, och din smärta var fruktansvärd. Jag klarade inte av att höra hur du skrek. Du fick somna in på djursjukhuset i Stockholm.

Tack älskade Jöns för den korta tiden du var hos oss.

Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro. Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...
Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansikte blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro,
för att aldrig mer skiljas åt.

Författare okänd

 

4-2013-02-23 18.50.20-1
Jöns & Pelle

5-2013-02-24 19.25.23
Ester myser med Jöns, som helst låg så högt upp som möjligt,
gärna på en extra kudde.

6-2013-02-27 09.11.57
Tillsammans med lekkamraten Jöthe.

3-2013-01-31 20.45.09
Ett av alla dessa tillfällen som du bar tratt.

7-2013-11-10 12-07-41
På skogspromenad.