Selma – du kom till oss efter att vi hade förlorat vår Ebba. Du blev snabbt en mittpunkt i vårt liv. Du fanns alltid vid mina fötter när jag skulle sova, och tyckte ofta att vi skulle gå och lägga oss tidigt.
Du hängde med i skogen, vid vattnet – men helst på stranden. Du tog emot Ester och Agnes som två helt naturliga medlemmar i vår familj. Elsa blev din lillasyster och sen även Pelle, även om tiden blev alldeles för kort.
Du fick mig att börja med agility och gå oändligt många kurser. Vi var testekipage på hundmöteskurser - för du var ju lugnet själv. Vi gjorde våra tappra försök i utställningsringen.
Du berättade alltid när det var dags att äta. Klockan var ju snart 17 och du var hungrig. Du skällde glatt på alla besökare och du var ett sällskap för mig alla ensamma kvällar och nätter när Olof jobbade.
Selma – jag kommer att sakna dig så oändligt mycket…..
Någonstans finns en bro mellan himlen och vår jord...
Just på vår sida om himlen finns en alldeles särskild plats, Regnbågens bro.
Då ett djur, som stått någon av oss särskilt nära i livet, till sist dör, börjar det sin vandring till Regnbågens Bro. Därbortom, väntar grönskande ängar och böljande kullar på våra älskade vänner, där de kan springa och leka tillsammans. Där finns gott om mat, vatten och solsken som håller våra vänner varma och nöjda. Alla de djur som varit sjuka eller gamla, återfår sin hälsa och styrka. De som varit skadade eller lemlästade, görs hela och starka igen, just sådana vi minns dem i våra drömmar om dagar i en tid som gått.
Våra djur är lyckliga och nöjda men, ändå fattas något, alla känner de saknaden efter någon särskilt utvald, någon de lämnat efter sig. De springer alla omkring och leker tills den dag kommer då en av dem hastigt stannar upp mitt i leken, för att skåda bort i fjärran... Hans blick är spänd och uppmärksam, iver och otålighet får hans kropp att skälva. Plötsligt störtar han iväg från gruppen, flyger över det gröna gräset så fort hans ben bär honom, allt snabbare och snabbare...
Du har blivit upptäckt, och när du och din speciella vän äntligen möts, kramar ni varandra länge, överlyckliga att återförenas, för att aldrig mer bli skilda åt igen. Ditt ansikte blir vått med glädjekyssar; dina händer smeker igen det älskade huvudet, och du tittar åter igen in i ögonen på din tillitsfulla vän, som så länge varit borta från ditt liv, men aldrig frånvarande från ditt hjärta.
Tillsammans vandrar ni sedan över Regnbågens Bro, för att aldrig mer skiljas åt.
Författare okänd
